mellan husen, på den ganska stora gräsmattan, såg jag igår en gul fläck. den hade kommit dit
under natten, det kunde kanske varit en svamp, en sån man har till bilen. men egentligen såg
den mer ut som en ost, en rund hullshållsost. den ser, också sedan jag hämtat glasögonen,
mer kompakt ut än vad en svamp skulle ha gjort. inte lika genomlyst. sedan hämtar jag kameran med den långa telezoomen. tar några bilder. det verkar inte avgöra frågan, påverkar inte utfallet.
det ser fortfarande mera ut som en ost än en svamp. men det är möjligt att det är för att jag nu
önskar att det är en ost. för jag tänker mig att någon, liksom jag, köpt sig en ost men blivit så
irriterad över hur torr, smaklös och dyr den var, att denne helt sonika slängt ut osten från femte
våningen. ett utbrott av överdrivna och kanske missriktade känslor som ändå verkar tilltalande
i tristessen. man bara önskar att man varit med, eller åtminstone fått se det på avstånd. men jag
tar inte på mig och går ner för att besviket upptäcka att det inte är vare sig en svamp eller en
ost. istället hämtar jag videokameran, stativ och filmar denna möjliga ost tills batteriet tar slut.
